lowski

Ibland blir man osäker på vad man gör, man kollar tillbaka, ställer sig utanför och försöker se på det från ett annat perspektiv. Hur man utvecklas och vad man gjot fel, vad man gör fel och utifrån det kan bli en bättre person.

Alla gör vi fel ibland, visst! Och man förlåter varandra, för man vet att det skulle kunna hända vem som helst? Eller iallafall vet man om att man har gjort fel och ångrar det. Ibland mår man dåligt över skitsaker, småsaker. Sådant som egentligen inte har en sådan stor betydelse. Det finns ju så mycket annat som är så betydligt mycket värre än dessa småsaker, felsteg. Som man lär sig av. Och vi måste försöka förstå varandra, förlåta. Det är så man utvecklas, tar ett steg frammåt och kan bli en bättre person! Vi hjälper varandra dit!

Ibland känns det som att jag "stressar på livet", försöker göra så mycket som helst på så kort tid som möjligt! Ett liv, en chans? Men det är väll inte det livet går ut på? Jag vet inte. Jag kanske bara är den personen just nu, Och jag utvecklas med det helt enkelt?

Tänker på när jag blir sur ibland när jag inte får som jag vill... Och vem blir inte? Men jag har börjat lära mig att acceptera nu. Och i slutändan är det fasiken ändå oftast jag som ger efter, låter de andra få sin vilja igenom. Slipper jag bara undan bråken då? Drar jag mig ur? Eller vill jag bara andras bästa? För en sak är säker: Jag säger iallafall alltid vad jag tycker! Det finns ingen mening med att inte ge sin åsikt på saker och ting! För hur annars ska andra förstå? Hur annars ska man utvecklas? Hur annars kan man  bevisa hur man själv ser på saker, livet och hur man sedan utvecklas? För det är genom det man visar sig som person. Så som man uppfattas av andra.
Ibland ger det fel uppfattning, men det beror också på hur den andra personen väljer att se på det.